Let the fun begin

Salam mina fina!

Som många av er märkt på Instagram hade jag inte riktigt tagit lov ännu utan jobbade fram till igår på lovskola. Det var nice! Att kunna erbjuda elever en möjlighet att höja sitt betyg och fokusera närmare på de kunskaper som behövde förstärkas, i mindre grupper är något alla lärare önskar sig. Tänk att få vara lärare till 10 elever åt gången – vilken kvalité på undervisningen det blir 😂. Men så kan man ju inte alltid ha det, hehe.

Hur som påbörjade vi ledigheten med att hämta barnen tidigare från föris, gick ut och åt samt hängde hos svärmor ute i solen. På kvällen väntade en EFTERLÄNGTAD date med bästis – perfekt start på ledigheten.

Vi strosade runt i butiker, letade efter allt och inget. Det fanns så mycket fint överallt, men ingen av oss hade riktigt luts med att testa kläder och shoppa. Det blev nytt smink för oss båda och sen satte vi oss på Vapiano för pizza och tjejsnack! Vi har ett litet projekt vi planerar ihop, ska bli sååå kul att berätta se för er senare inshaa Allah, you are gonnaaa love it!

Nu ska jag pyssla lite med Selin medan grabbarnagrus sover, vi hörs inshaa Allah ❤️

When life happens

Torsdag idag och dagarna flyter samman. Jag hade en känsla om att det skulle va tufft att komma tillbaka till jobbet men under den senaste tiden har det varit lite VÄL tufft. Men det är okej, I’m a big girl, det löser sig 😉 Det gäller att unna sig roliga aktiviteter då och då som tex. igår då jag unnade mig bebis-gos, sååå efterlängtat! Vi hade det super mysigt, sniffade och pussade på bebis (jag och Sarah besökte Busrisens senaste tillskott) och kom fram till att vi ska starta en bokcirkel ihop. Så vi har redan valt en bok och satte upp ett realistiskt mål om när vi ska ses och prata om boken – det blir om 6 veckor inshaa’allah. Med jobb och barn och livet måste man prioritera och sätta realistiska mål, hahah så 6 veckor it is!

Men men, jag har laddat mitt förråd av bebis lukt nu, titta bara på lilla bebisfoten ❤ Allahummabarik! Varje gång jag träffar en bebis är min automatiska duaa att Gud ska berika alla som önskar sig ett barn med ett friskt litet mirakel. Ni alla finns i mina böner!

IMG-20190403-WA0020

Hörna, på tal om något annat; Jag skulle vilja skriva mer om vad jag gör i min undervisning och så här på bloggen. Ä r det något ni är intresserade av eller skulle jag bara tråka ut er?

Izgara kebab

Mina fina!! Helgen har flugit och det har ekat tomt här, men det är ni vana vid numera så jag ska inte ens komma med ursäkter 😂. Hur som, helgen var lång och intensiv, den inföll allt från blikrock, till kompishäng, playdates och akutbesök!

Min helg började iaf i fredags med en härlig date med Imane efter jobbet. Vi testade ett nytt ställe (eller jag hade ätit där en gång tidigare men dem har gjort om nu). Izgara kebab heter stället och ligger i Barkarby. De är inrett så himla fint, som om man vore i Istanbul – och maten you guuuys; den var brutal! Alltså bara salladsbuffén hade räckt för att bli mätt.

Imane åt iskander kebab och jag åt grillad kycklingshish med pommes och en massa goda röror! Vi kände att vi skulle rulla ut 😂. Recommend recommend 💪🏻

5års kontroll & glasögon

Igår hade vi 5 års kontroll för lilla Selin. Jag kan inte fatta att jag fått välsignelsen av att vara mamma till en så underbar och härlig liten tjej i 5 hela år Allahummabarik – Må Gud skänka henne ett långt och friskt liv. SÅ hur är det att ha en femåring då?Eller rättare sagt MIN 5 åring! Weeeell Bvc sköterskan sa ‘’ni kan inte ha några hemligheter längre va’’ och det säger väl allt. Vi måste nog lära oss kinesiska för ungen förstår allt vi säger vilket språk vi än väljer, allahummbarik. Språkbegåvad, likt sin mor såklart, höhö. Hur som helst, kontrollen gick bra, fram till att hon skulle göra ögontestet. Jag kände själv hur klumpen i magen började växa, redan vid 4 årskontrollen fick vi en liten varning om att det kan vara något med hennes syn men att vi skulle vänta till 5 årskontrollen, så igår var det dags.

Hon såg det man skulle se på raden för femåringar MEN det var när hon skulle prova med ett öga som det blev knasigt. Hon ser suddigt med högra ögat säger hon, exakt som mig .. Jag har ju -3 på höger öga och har sedan jag varit fem år behövt ha glasögon pga det. Dem försökte även korrigera min syn med ett ögonplåster som skulle träna upp det ögat och ni kan ju gissa vad som hängt med mig sedan min barndom; Ögonplåstret som jag blev retad för, mina glasögon som jag blev retad för och alla läkarbesök och ständiga försök i att identifiera vad som var fel på mina ögon är det som gjort mig så fobisk för sjukhus bland annat. Jag vet att det finns VÄRRE saker okej, men detta är så smärtsamt för mig .. 

Vi fick remiss till ögonläkare, jag får ont i magen bara av att skriva orden. Jag vet att det är så mycket större i mitt huvud och att mååånga barn har glasögon och fungerar hur bra som helst. Jag hade bara önskat av hela mitt hjärta att mina barn skulle slippa. Jag vet att alla inte behöver gå igenom det jag gick igenom, men som 30 åring är detta något som ÄN idag gnager på mig. Idag har jag glasögon för första gången på flera månader, tänker att jag måste vänja mig för att sedan kunna vara neutral inför Selin om hon själv skulle behöva det. Jag har dock börjat fundera på att kanske göra ögon operationen, är det någon av er som har erfarenhet av det?

10 år senare ..

För 10 år sedan påbörjade jag ett nytt kapitel i livet. Jag minns den tiden som igår. Jag gick igenom en sån tuff period i livet och försökte bara överleva, hitta min väg och finna ro. Mitt i det kom antagningsbeskedet och universitetet blev min räddning. Studier, nya människor, en ny miljö och nya möjligheter. Många av er vet ju att jag tog på mig slöjan dagen efter att jag varit på registreringen på Stockholms universitet (fredag hade vi registreringen och måndag började vi igen). Universitetet, bönerummet och E10 var där mitt nya liv började. Lite visste jag då att jag skulle fastna 10 år i en utbildning som annars är 5 årig hehe. Men det är jag tacksam för. Dessa tio år har gett mig så mycket, livet har haft sin gång och jag skulle inte byta ut något av det för alla upplevelser har gjort mig till den jag är idag.

Så 10 år senare har jag nu avlagt en filosofie kandidatexamen med huvudområde engelska och en ämneslärarexamen. Med tre barn, man och jobb har jag klarat av det jag trodde jag aldrig skulle lyckas med. Jag är faktiskt SÅ stolt över mig själv, allahummabarik!

När examensbeviset kom förra veckan (i fredags mitt i allt kaos om Nya zeeland) så kändes det lite bitterljuvt att detta målet nu var avklarat. Missförstå mig inte, jag är SÅ glad att detta äntligen är över, men jag är en rastlös själ och har redan bestämt att jag ska läsa två kurser till för att utöka min behörighet (eller jag måste göra det rättare sagt, men kan göra det när som egentligen). Men det kommer såklart vara distansstudier och inte alls lika pressat. Det roliga var att det första min svärmor sa till mig efter att ha hört att jag äntligen blivit klar var: Jaha, vad är ditt nästa projekt nu då? hahahah hon känner mig för väl. De flesta av mina vänner har ställt samma fråga.

Under så många år har jag verkligen funderat på vad meningen var med att studierna tagit så lång tid. Det kanske inte var menat? jag kanske valt fel väg? Men sedan förstod jag att detta var den vägen som var skriven för mig. Att jag skulle uppnå mina andra mål parallellt med studierna. Att bilda familj, ta körkort, resa, gå igenom stora prövningar för att sedan komma i mål. Jag vet att många säkert tänkt i samma banor som mig, men kom ihåg att alla människors stigar ser olika ut, och bara för din inte är rak innebär den inte att den inte leder dig i mål, du kanske bara får uppleva och se mer på vägen 🙂

Jag tror verkligen det är vår tid nu! Vi tjejer/kvinnor kan göra allt och lite till ❤

The New Zealand terror attack

Det är med tårar rinnandes ner för kinderna som jag försöker lätta på hjärtat. Gårdagen var chockerande, min hjärna gick på autopilot för att orka arbetsdagen, orka vara med barnen och orka kvällens planer. Idag vaknar jag och scrollar på nätet, läser, ser, hör, försöker förstå och inser; det har hänt. Det är sant. En av mina största rädslor har slagit in; en plats där muslimer vistas för ett heligt möte med gud som förvandlas till ett blodbad. På det brutalaste sättet möjligt. När man ser videon tror man från början att det är ett spel. Det kan inte vara sant, att en man spelar in något på det här viset, och sänder det live. Men det är sant, det har hänt, och sändes direkt under 18 minuter utan att någon stoppade honom. Så många frågor, så få svar. Och världen är tyst, för tyst..

Igår, på väg till förskolan pratade min lilla treåring Mousa om moskén. Han frågade flera gånger om vi skulle dit och berättade även det för sin fröken. Jag förklarade att vi inte skulle dit denna fredag, moské längtan byttes ut mot förskolelek och Mousa fortsatte sin dag. En annan liten treåring från samma tro, min lilla Mousas broder i islam, förlorade sitt liv i sin oskyldiga vistelse till moskén. Det här lilla ansiktet krossar mitt hjärta. Älskade barn, må du vila i den högsta graden av Jannah ❤️ be för våra syskons anhöriga, att klara denna prövning, för sannerligen är alla dessa offer i den bästa platsen nu där det eviga livet väntar 🙏🏻 och kvar återstår alla föräldrar, syskon, vänner, makor och makar som förlorat sina älskade. Ya Allah, vilken prövning!

Nationella provet svenska/sva

Tisdag idag och hela Sveriges 9:or skriver nationella prov. Sist jag gjorde detta var 2017 och jag minns det som igår, temat var hårresande och jag valde att skriva en krönika samtidigt som eleverna skrev sina texter. Den handlade om min slöja och hamnade sen på nyheter24. Det var mina första nior i grundskolan, som jag saknar dem! Nu är det min mentorsklass tur, jag har känt dem sen de gick i 7:an så strax innan de skulle börja läsa sina texter kände jag hur sentimental jag blev av att säga orden” nu börjar slutet på er grundskoletid” 😢. Vi läste den åkallan man läser vid prov, pratade av oss lite snabbt och sen drog provet igång. 09.00, och här sitter jag, i samma klassrum där jag gråtit, skrattat, varit gravid i, haft ungarna och maken på besök, firat högt och lågt och tänker tillbaka på allt. Livet går så fort, jag har så många minnen med dessa elever och jag vet att många av dem kommer jag säkert ha kontakt med flera år fram, det tackar sociala media för 💕