The Hijab struggle

Jag har skrivit om detta förr men det tål att skrivas om igen; kampen med hijaben/slöjan.
Igår läste jag en uppdatering som ni ser ovan och den träffade så långt in i hjärtat att jag kände att jag kippade efter andan när jag hade läst klart! Hur många av oss känner oss inte ovärdiga slöjan dagligen? Vi känner oss bristfälliga, otillräckliga och i de värsta dagarna till och med som hycklare för hur vi bär den på fel sätt eller hur vi bär den och samtidigt kanske är mycket sämre med det ena eller det andra? Vi alla har känt det men vi begraver dessa känslor djupt inom oss för att vi tror det gör oss sämre än alla andra. Men så är det verkligen inte!

Dessa känslor är bara shaytans wiswas/viskningar. Shaytan som vill att du hellre förlorar kampen än att fortsätta härda ut den, hur svår den än må vara. Shaytans viskningar kan vara så brutala, så nära och så övertygande, men kom ihåg dessa röster för vad dem egentligen är; viskningar av avund, för han (shaytan) inte lyckats med sitt uppdrag; att få dig att ta va dig den.

72309253-ee1d-491d-8150-bf04899a5e63

Ingen är perfekt, och verkligen inte en hijabi. Hijab är en akt av lydnad, inte en akt av perfektion. Tänk om just denna handling blir din räddning?! Det är ett steg som tar dig närmare Allah, inte ett steg som gör dig bättre än alla andra människor. Du är fortfarande mänsklig och människor felar, dagligen. Under mina 10 år som hijabi har jag i minst 8 år kämpat med slöjan, dagligen. Jag har på mig den för jag älskar Allah och vill lyda honom och inte för att jag älskar att ha en tygbit lindrat runt mitt ansikte flera timmar om dygnet. Det är tabu att säga så, jag vet, men vi är många som känner såhär, och det är okej. Jag har varit så hård mot mig själv i min slöja i så många år, har haft en sån ångest för jag aldrig känt mig tillräcklig i den och jämför mig alltid med ett hijab-ideal som jag aldrig lyckas nå. Nu när jag är 30 år och har haft den i 10 år inser jag att jag gör så gott jag kan, jag bär mina brister med medvetenhet och jag kämpar för att förbättras, ibland trampar jag lite snett men Allah vet min kamp, dagligen – och det är det som räknas. Det är i den kampen som belöningen finns mina systrar. Må Allah underlätta för oss alla, ge aldrig upp älskade systrar och när det är som tuffast, tänk på denna hadith:

Anas ibn Malik reported: The Prophet, peace and blessings be upon him, said, “All of the children of Adam are sinners, and the best sinners are those who repent.” 
Source: Sunan al-Tirmidhī 2499

9 mars 2014

För fem år sedan igår blev jag mamma för första gången! Vilken välsignelse och vilken bergochdalbana det har varit. Moderskap är verkligen det vackraste och tuffaste som finns. Jag gick från att bara ha bytt TVÅ blöjor i hela mitt liv till att ha ett helt liv att ansvara för. Ni som följt mig sedan den tiden vet hur tufft det var då jag hade problem med både amningen, en bebis som inte sov och hade kolik. Selin var också ofta sjuk och på den tiden jobbade maken natt så jag var ofta ensam – jag var helt slut! Ingen hade någonsin gjort mig förberedd på allt som kunnat gå fel, som tex mjölkstockning, infektion vid amning, kolik, och allt där emellan, så jag ventilerade mycket på bloggen, ibland hjälpte det och ibland fick jag kritik för min ärlighet. Men ingen kunde heller förbereda mig på den totala besattheten man hamnar i när man fött ett barn ❤️

Dessa fem år har flugit förbi. Selin var min högsta önskan i livet; en dotter som jag hoppas blir min bästa vän. Alla sömnlösa nätter, alla tårar, all glädje och skratt, det tuffa och det fina, allt är värt det och jag skulle göra om det 100 gånger om!

Idag är Selin en självständig, känslig, charmig och roliga tjej, med ett hjärta större än den lilla kropp hon har. Pratglad precis som sin mor och envis precis som… vi nämner inga namn 😂.

Moderskap är verkligen en känslostorm som jag aldrig vill rida ut. Må Allah skänka den till alla som önskar sig det! Igår blev hon fem, och jag är tacksam att Allah låtit mig uppleva detta i fem år, och gör duaa för många många fler!

Staying strong in your hijab

mobiluppladdning_5b69b9f0e087c3647dbc2e5a

A question I get asked a lot is how I stay strong wearing my hijab in a western country, and how I don’t get affected by societies beauty ideals. The truth is, I’m like everyone else,  I have really bad hijab days (more than I actually have good ones), and I used to be very aware of how i looked and dressed before I wore the hijab which made it harder in the beginning. I was always very fashion forward and wore makeup everyday, so the change I made was very drastic and took many years for me to get comfortable in. What I have noticed lately however is that whenever I feel bad in my hijab, I try dress up and have a girls night in and helps a lot! Just that feeling of doing your hair and makeup, dressing up in pretty outfits and hanging out in an off-hijab mode helps you boots that confident and gives that feeling of being ”like everyone else”, and that has helped me a lot during the tough days. Another thing is taking care of yourself, especially if you are married or you have kids. One tend to never priorities oneself and thats the worst trap ever. Go to the hairdressers, or the gym, buy that trendy midi-dress you want, or those ripped jeans, and were them at home and be flawless. Do your hair and makeup and just be yourself, for yourself. It’s important to feel that you are yourself once you are in the right off-hijab environment, otherwise that voice telling you that you look ugly in your hijab is going to take over your brain. Ultimately we wear our hijab to please Allah and because we are obligated to. It’s and act of obedient and worship, and it would be such a shame to wast the beauty of that deed by going around hating it or hating yourself because of it.

What do you girls do when you have week moments in your hijab? Do you have any thoughts or trix to motivate yourselves?

 

 

#I’MAHIJABI

Saaaaalam ladies!! And welcome to my new blog!! You guys might be wondering why I’ve started a new blog or why I have two blogs now as it actually is. And it’s simpley because I wanted to follow my heart and do what I do best and do it wholeheartedly, which is blogging about modest fashion. Since my other blog slowly turned into a lifestyle blog although it once started as a food and fashion blog, I feel like I’ve lost a part of my real interest along the way. So here is to second chances, a do over and a do it right-move. Are you guys with me?!

It’s 2018, and this day to be exact, marks 10 years of me being a hijabi. Can you guys believe it? A decade allahummabarik?! which of more then half of it I’ve been on social media blogging about it. I’ve come a long way in finding my personal style alongside the Islamic regulations of wearing the hijabi. It hasn’t been easy, specially since I’ve always felt like I don’t have that “hijab-face” that so many others have. But my love to God overcomes that insecurity and that’s what keeps me going. My hijab journey also began with the biggest battle of all – fighting to wear it and fit in amongst my own family. The style I chose (no-pants, only abaya most of the time), was really hard for my family to accept, mostly because they were worried about me, about becoming too “extreme” and how things would be in Tunisia (because of the old regime). It took a few years, but we are all good now, and I’m so happy I struggled so much in the beginning  because it only made me more determined, and even more in love with the hijab. I hold on real tight to those feelings and memories whenever I go through difficulties with my hijab. And as I promised myself then, and as I renew that promise everyday – once the hijab is on, it’s on for life Inshaa Allah 🙏🏻

With that being said, during this day and age, it has never been this amazing, complicated, lovely and hard to be a hijabi in todays society, and social media enhances all those feels. So here is a new platform were everything hijab goes! A platform about hijab in every context possible. Jalla bismillah ❤

P.S Yes, I will be blogging in english, sorry not sorry 😛