Att leva med ångest

Jag frågade ju er på instagram om ni ville att jag skulle prata om ångest och det var en såå stor respons att jag själv blev förvånad. Ångestämnet är så tabubelagt och speciellt i vår muslimska community vilket gör det desto viktigare att prata om det!                         Jag velade mellan om jag skulle göra en video om detta eller om jag skulle skriva om det, och jag landade i att jag nog skriver om de – det känns bekvämast så.

Dem flesta av er undrade om symptomen och hur man söker hjälp och jag kan ju enbart utgå från mina egna erfarenheter, därför tänkte jag skriva lite om hur det var för mig, so here we go: 

Ångestproblematik kan utvecklas pga olika faktorer som brukar kategoriernas i två: biologiska eller omgivningsfaktorer. Har man tex. föräldrar eller nära släktingar som lider av ångestproblematik löper man själv större risk att utveckla samma problem (även om forskningen inte kan visa i vilken utsträckning ångesten kan vara genetisk så har man hittat en koppling där ca 30% beror på ärftliga faktorer). Sedan kan man få ångest av omgivningsfaktorer, som tex traumatiska händelser, fobier, olika diagnoser som triggar ångestproblematik (tex ADHD), sociala grupper, stora händelser i livet som graviditet, skilsmässa, bortgång osv. Det är alltså många olika faktorer som olika människor är olika känsliga för och som i sin tur kan leda till ångest.

Det viktigt här är att särskilja på ångesten man känner i perioder inför tex ett prov eller en stor utmaning i livet, som är kortvarig och inte orsakar obalans i ens vardag, till skillnad från ångest som är konstant och påtaglig och som inte försvinner efter en viss period och som kan orsaka problem i vardagen. 

Hur som helst, så har jag GAD – generaliserad ångestsyndrom som innebär att jag har känner konstant ångest och oroskänslor. För min del har jag en konstant ångest som oftast är hanterbar och har istället perioder där dessa ångestkänslor är så tunga att jag går runt med en klump i magen konstant och där andetagen blir väldigt tunga och känns  som tryck mot bröstet. För andra med GAD dock är det mer en regel än ett undantag  att känna så, men jag är tacksam att jag har färre intensiva perioder och mer en ”latent” ångest som jag kallar det. De värsta ångest perioderna för mig är när jag är gravid, då har jag ångest från start tills att jag föder och sedan blir det ännu värre efter förlossningen i några månader. Så för mig blir det att från att jag är gravid och i nästan ett år framåt har jag en extrem ångest där jag är konstant orolig, kan inte sova, undviker sociala sammanhang, alltid nära till gråt och är allmänt väldigt väldigt nere. Det var också i samband med det som jag fick denna diagnos.

Men jag har också lidit av ångestproblematik sedan jag var barn, då min prestationsångest, pga min då ännu ej diagnosticerade dyslexi (fick ju den diagnosen när jag var 20 år, men de ämnet förtjänar ett helt inlägg), gjorde att jag satte orimliga krav på mig själv som gjorde att jag gick in i väggen. Min skolgång i grundskolan var därför i perioder väldigt traumatisk för mig pga detta. Tyvärr sitter denna prestationsångest kvar än idag och är i perioder så påtaglig att mitt liv blir upp och ner, mitt examensarbete var en sådan period i mitt liv som var katastrofal till exempel. 

Eftersom min personlighet är raka motsatsen till en sterotypisk person med ångestproblematik är det svårt för många att förstå hur jag egentligen mår eller ta min ångest på allvar. Jag är en glad person som har nära till skratt hela tiden, men jag är väldigt stark med en vilja av stål, och det är nog det som räddat mig i   mitt ångestkaos. Men det finns perioder då man ser på mig att jag mår dåligt, tex under mina graviditeter, eller om jag går igenom något stort i livet – då tar ångesten över mig och min personlighet vilket också är fullt normalt. Annars så är ångesten där ständigt, när jag har kul, när jag har tråkigt, när jag jobbar eller pluggar – den är bara osynlig för jag har lärt mig leva med den.

Så till dig som undrar vad du ska göra om du känner igen dig i detta? Är du gravid så säger jag bara MVC – mödravården får en guldstjärna när det komne till detta från mig faktiskt. Prata med din barnmorska och be om hjälp, man kan få gå på samtal eller kbt-terapi, så himla bra – jag gjorde båda. Och dem lyssnar till en på ett helt annat sätt när man är gravid tycker jag.

Är du inte gravid eller mamma och kan gå via MVC eller BVC så tycker jag du ska prata med din husläkare på VC. Berätta vad du känner och be om att få prata med någon. Du behöver inte gå i terapi om du inte vill, men ett samtal skadar aldrig. Jag vet att det låter så klyschigt men det är det enda som hjälpt mig iaf – att få prata om det till någon som inte känner mig och därför inte heller kan döma mig. Så befriande, det är som att kunna prata med sig själv och sedan få  professionella svar tillbaka. Steget att söka hjälp är tufft, tro mig jag vet, men det är värt det i längden – jag lovar dig!

Detta var lite kort om det här ämnet, vill ni veta mer får ni gärna lämna en kommentar och säga vad jag ska skriva om.

mobiluppladdning_5b3b8473ddf2b3626d335e3c

 

13 reaktioner till “Att leva med ångest

  1. Salam alikom
    Är själv en hypokondriker , men känner att jag kan hantera det alhamdulillah .
    Precis som för dig var det värre när jag var gravid och en tid efter.
    Alhamdulillah för alla prövningar
    Må Allah göra det lätt för oss 💜
    Stor kram

    Gilla

    1. Må Allah underlätta för dig älskade du!! Jag förstår hur tufft det kan vara, tack för att du delade med dig ❤️

      Gilla

  2. Må Allah den allsmäktige skänka dig ro. Jag har några vänner som lider av det du pratar om. Du kan även rekommendera dina läsare appen Mindler som är kopplat till landstinget. Det är en app där man genom luren får prata med en legitimerad psykolog för endast 100 kronor. Det har hjälpt mina vänner att hantera deras bekymmer och man får praktiska råd från läkarna.

    Gilla

  3. Bra att du tar upp ämnet. Kan dela med av min historia. Jag har inte fått en diagnos men har fått förklarat av läkare att det är ångest. Jag lider av konstant andnöd (svårt att ta djupa andetag) som ett resultat av ångest. Bara familjen som vet om att jag har denna problemtiken då de märker att jag kämpar med att ta djupa andetag.

    Fick detta för ca 1,5 år sedan efter att ha haft ett psykiskt svårt år, allt hände på en gång och min kropp efter ett tjafs började känna av andnöd.

    Detta följer med mig varje dag, visa perioder av stress är det jobbigare och andra dagar mycket enklare. Det har blivit mycket bättre men har än idag inte blivit av med det… andnöd är en del av mitt liv idag. Utöver det lever jag alhamdulillah ett fullt normalt liv, ibland har jag mycket tankar om allt dåligt som hänt mig men låter det inte styra mitt liv.

    Min mamma led av panikattacker en period av hennes liv också i samband av dåliga sammansättningar men idag har det försvunnit. Min ångest är annorlunda då jag känner av det som problematik inom djupandning.

    Gilla

  4. Salam aleikum S,

    Oj, måste bara säga att det är exakt så jag har sen en kort tid tillbaka. Trodde inte det kunde höra till ångest så grovt. Fick för mig astma osv. Känns skönt att läsa att fler har detta.

    Må Allah underlätta ❤️

    Gilla

  5. Superviktigt ämne! Tack för att du tar upp detta. Tabubelagt ämne som gör att många muslimska kvinnor skäms eller känner sig ensamma. Har också lidit av ångest/depression som vuxen kopplat till olika händelser. Men kan inte tänka mig hur det är att konstant leva med ångest som du. Må Allah underlätta för dig ❤️

    Gilla

    1. Eller hur! Det är verkligen viktigt att prata om detta och jag hoppas att fler muslimska systrar vågar prata mer om detta så man inte känner sig så ensam.
      Amen fina du ❤

      Gilla

  6. Jag känner igen mig så väl i ALLT du skriver subhanAllah, jag har själv mycket ångest. Ångesten (min av omgivningsfaktorer) har varit en del av mitt liv sen lång tid tillbaka, blandat med negativa känslor/tankar som leder till ännu mer ångest, det bara cirkulerar. Har alltid undrat om jag är själv som känner såhär, finns det fler som lever med denna ständiga ångesten? Men precis som du berättar så är det otroligt tabubelagt ämne och jag har själv aldrig vågat prata om det öppet. Detta inlägget måste jag säga är GULDVÄRT och man borde prata mer om detta ämne. Otroligt viktigt för att det faktiskt också hjälper alla som lider utav det. Bara av att du berätta och jag fick läsa detta inlägg så känns det mycket bättre och det underlättar mycket att kunna dela med sig av sina tankar och känslor till någon som också kan relatera och känna igen sig i allt detta. Verkligen så skönt att veta att man inte är ensam. Må Allah belöna dig med det bästa i dunya och akhira fina syster, verkligen ett så otroligt viktigt ämne och som kan hjälpa många. ❤ ❤ ❤

    Gilla

    1. Åh fina du! Du anar inte hur mkt din kommentar betyder för mig! De ät inte lätt att öppna sig men om bara EN av er mår såhär av mina ord, då är det värt det för mig. Att känna sig ensam i detta är nog det tuffaste som finns, men vi är inte ensamma, vi är många som känner såhär – låt oss bryta tystnaden ❤️❤️❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s